Stilla och tyst allting är så rofyllt

Utanför fönstret ett stilla regn

Bakom molnen skymtar natten 

En blekgul måne i den krusade ytan

Någon enstaka stjärna ses blänka till 

Vill fånga rofylldheten i en glasburk

Att ta fram när oro råder

Stilla själen med i vargstammen 

Låta regnet vara några av alla tårar 

Jag inte förmår gråta själv

Så i den sena höstkvällens rofylldhet

Vill jag för ett ögonblick bli kvar

Få känna frid i hjärtat för en stund 

Medan regnet sköljer bort sorgsenheten

Från min oroliga själ för en sekund