Jag älskar att gå ut när det regnar.
Men det ska vara ett speciellt regn.
Inte det regn som kallas "småspikar"
som kryper in på bara kroppen,
och snabbt gör en blöt och kall.

Jag älskar det stilla milda regnet som
faller sakta med lagom stora droppar.
Det känns så renande och befriande,
sköljer av och bort all oro och stress,
vilket leder till ett leende på mina läppar.

Jag kan gå där ute i timtal i regnet,
och bara låta det rinna ner för mitt ansikte,
ner på regnrocken vidare ner på byxbenen,
bli lite blöt men ändå känna mig varm,
det är för mig det välsignade regnet.