Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

för vad är natten utan dag

då gryningen är en annan
och världen ter sig vild, otämjd
söker jag mig mot mitt inre fördärv
och jag har än en gång gömt mig
från demonens vakande ögon

jag stannar kvar i känslan
av obebodda nätter och törst
där dina ögon fick mig att gråta
och jag kommer på mig själv
med att helt enkelt gå härifrån

jag anlände vid skymningsranden
grät mig till sömns på andra sidan livet
drömmen om förvandling ekade
men inget svar ryms för såna som oss
och fingernaglar bryts på mitten
mot väggar av kall och våt betong
likt ett bröd i en helig ritual

dagen då jag inte kan värja mig
rör sig med stormsteg mot mitt inre
och solen har sin obevekliga gång
innan den lägger sig för att dö

världen brinner inte längre
och mina tapeter utgörs av aska,
mitt ansikte vilar i svarta händer
då jag gått för långt tillbaka
och blodet, som från en djinn,
förförisk men samtidigt grotesk
färdas genom en livstid av fallande regn

hur ter sig det bekanta så främmande
jag kommer aldrig riktigt att förstå
hur varje dag är en oskriven, dunkel makt
som lamslår mig, gör mig kall och dyster

första gången jag under hösten såg dig
var jag sedan en tid tillbaka redan blind
av smärta, sorg och alkoholens makt
men nu så många år senare i livet
är himlen fortfarande lika blå och svart
och städerna lika mörka, ogästvänliga
som de där första nätterna då jag bestämde
att förr eller senare säger jag god natt




Fri vers (Fri form) av W.F. Maun (17/7 2021) VIP
Läst 44 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2022-09-29 08:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

W.F. Maun (17/7 2021)
W.F. Maun (17/7 2021) VIP