Jag lär blir aldrig en pöt
var den slutsats som han slöt.
Ilsket stod han upp och röt:
Mina alster blir blott gröt!
Indignerat han sina båda nävar knöt,
Dessvärre så hårt
att han blyertspennan bröt.
Av harm nu svetten flöt
han var arg
dessutom genomblöt.
En misslyckad gammal stöt,
ett satans sällsynt ärkenöt,
tänkte vår vredgade pöt.
Plötsligt andan tröt
Smärtan genom bröstet sköt
och av plågan han ljudlöst tjöt
Innan han döden ljöt
vår stackars lille
misslyckade pöt