På gatan där jag bor 

Är dom namnlösa ytorna avtorkbara 

Under fallenheten dalar

alla spillror 

Där tänds stjärnorna

I nattens söndrade syn 

Där skulden döps till namn 

Hos dom som glömdes bort 

Hon säger att hon heter Belora Blue 

Och är samlaren av skatter 

Strilsamt i klyftan längst hennes fylliga barm rinner deras pojkaktiga tårar 

Hon smeker dom 

Säger att hon samlar skatter

ifrån dårar 

Hon klär sej oftast naken 

Om natten lindar hon insej kring en man 

Kallar dom för baby 

Dansande förföriskt i trasad negligé

Viskar hon hest i bärnstensskratt 

Att hon är klädd 

i svartnad moll

Ögonfransarna är svävande 

Som böjda spindelben i sorg 

Revar irisen randig 

Där glömda minnena simmar

drömda i Tirnave 

Bakom Fönstrets persienn

från lyset av gatlyktans flackade sken 

Skuggas tomrummets ensamhet gallrad 

Hon rör sej svävande 

Naken                     i takt

Där Askan föll 

Lindar hon in sej kring nattens man 

Lägger honom Varsamt

i sin barm 

Samlar alla tårar till skatter 

Hon minns inte mer 

Än att ha levat i hundratusen vintrar 

Men i sommar bara dagar 

Hon är dotter till en man 

Och rester av en mor 

Över tigersynen vilar 

Beloras franska flor 

Där i natten möts

Dom redan glömda 

Där särar hon sin ensamhet itu 

Och samlar det innersta

männen hållit gömda 

På gatan där jag bor

Blinkar gatlyktans själlösa sken 

Spillror faller 

i

Tirnave fyller 

Vi itu 

Allt det trasiga hon samlar 

Hon är

Belora 

'Lilla Betty'

Allas baby

Blue