Under sekler av en stilla oceanisk ensamhet, stiltje och en alldeles klar och skrikande tystnad, kaos av en anarkistisk cirkus i mitt huvud, förtvivlan över alla dessa glatt viftande människor på de luxuösa färjorna som helt klart såg mig på min kvaddade segelbåt men de hade nog upp med att vara lyckligt euforiska tänk att livet kan vara så omåttligt underbart och Sverige som gick så långt i fotbolls-VM när en tyfon plötsligt lyfte min båt och jag förstod att det var ute med mig och jag bad en bön till den Gud jag absolut inte tror på, och jag mindes ingenting av mitt liv och jag dog och det var skönt till tonerna av riders on the storm med the doors.