När explosionerna började så var Andrii Hrytsenko på ärende i stan. I den östra staden Tshuhujivi ( ej översatt ) hade bomber slagit ner tidigare under kriget men nu kändes explosionerna särskilt kraftiga.

Andrii ringde sin 11-åriga dotter Anastasia, som hade blivit ensam kvar hemma för att leka med katten. Pappan sa åt henne att ta skydd i det fönsterlösa badrummet.

Sen bröts kontakten.

Andrii ringde grannen och bad honom ta hand om dottern. Denne ringde tillbaka tre minuter senare och sa att Hrytsenkos hus inte fanns mer. Bara ruiner.

Enligt grannen flög huset upp i luften av missilen innan det exploderade i bitar.

Anastasias mamma Irina Hrytsenko höll på att dela ut bröd till fattiga äldre. De två första smällarna var långt borta men med den tredje anade hon det värsta. Hon skyndade hem.

När hon kom dit såg hon bara en hög med tegel. Irina försökte i panik leta reda på sin dotter. Till slut hittade grannen henne. Explosionen hade slängt iväg henne in i dennes staket.

Flickan var ännu vid liv men hennes lilla kropp var svårt söndersliten och täckt av blod.

– Hon försökte tala med mig. Hon sa "Mamma, jag älskar dig så. Allt är snart över. Jag talar ju till dig, det betyder att jag lever ännu. Jag känner ingen smärta", berättar Irina Hrytsenko.

– Hon kysste mig men kyssen var full av blod. Hennes händer var redan kalla. Det var kallt den dagen. Hon bad om vatten och grannen hämtade vatten. Det kändes som om ambulansen dröjde en evighet.

Anastasia dog strax efter ankomsten till sjukhuset av blodförlust. Hennes korta liv tog slut lördagen den 17:e september.


Under sitt tal under kristallkronorna på fredagen sa Putin att: Rysslands uppdrag är att ”försvara barnen från skrämmande experiment”.

-------------------------------------------------------------------

( Den eller de poeter som ännu står på Putins och krigets sida utan att känna något bör uppsöka den psykiatriska vården för psykopatiskt lidande ).