när jag runt i trädgården går
och finner skador av märkliga spår
våren står redo att knoppar brista
den glädjen vill jag inte mista
parasiter bland knoppar rara
utgör för våren en stor fara
många lärdomar du mig ständigt ger
så livsätare jag ser
plockar skyndsamt dem bort
och knoppar slår ut inom kort
nybadad sol mot dagen ler
en lysande blå himmel jag ser
fäster stjärnor i mitt hår
i vårens armar bättre vi mår
dina ord som stjärnbarn dalar
till hjärtat ständigt de talar