Jag såg en korp
undrar om det var jag.
Jag hörde en längtan.
vet att det var min.
Under de frostslitna rönnbärsträden
kanske jag finner mig själv.
Under dess bärklasar
jag läker min sorg.
Isblank hägring
någonstans men inte här.
Läppjar på dryck
av saknadens lemonad.
Tröstar mig
med att se de glittrande höstlöven.
Det som klöser och river
tomhetens närhet.
Det som rinner
vemodets heta lava.
Fyra tusen dikter senare.
Lägger mig ner
till ljudet av tystnad.
Men låter mig inte besegras
av hålögt vemod.
Även då saknaden, sorgen och gråten
håller mig hårt i handen.