efter nattens mörkermassa
gryr en dyning av en dag
där en obetydlig mängd
med morgonljus vövs in
utan särskild adressat
dagens dimmer ökar styrkan
det dunkela svansar snabbt
i väg bak vaga trädkonturer
borta i idimman
framför mig bonad i grått
solenskivan saknas
skuggorna saknas
nyfikenheten på nya upptåg
manad av matta dagen
vill vika skugglösa dagen
in i minnets linneskåp