så sitter jag i verner panton lampans sken
när den lungsjuka kvinnan kommer till mig
om aftonen med sommarens druvor och äpplen
att gnida in mina avskalade fötter med
och tillsammans klär vi av oss våra liv
gnider våra likgiltiga kön mot stjärnorna
tills det asbestlysande rummet sjunger natten till ro