Tiden är knapp
jag knäpper den
hela kroppen ner
från ordet till där tyngden sjunker

bonde söker fru
om så väl vore

själv söker jag en laddare
strumpor rena samma nyans
anteckningar avier större lägenhet
glädje i ett par ögon jag letar
pincetten nyare smörpaket
chipspåsen orden som stämde exakt
glödlampor blomjorden tröjan som döljer
pennor kopplet plastpåsar som inte är av plast
jag letar tecken och stjärnor så löjligt
fjädrar från änglar och bekräftelse
som jag inte längre förstår vitsen med
jag söker natt som stannar innanför linnet när det är dags

och bonden söker sin fru som är jordnära och snäll
som kan tänka sig flytta hundra mil
med glimten och humorn intakt

själv har jag släppt ut min inre kossa
och märker att jag fortfarande står kvar

inga tomma bås här inte