ur Det förflutnas skepnader
FörgänglighetHon hade tyckt att hon var vacker en gång i tiden I ungdomen Det hade hon fått höra också av andra Som prisat hennes skönhet Hon brukade ta selfies flera gånger om dagen Och spara dem i sin dator Nu hade åren gått och hon Tog inte lika många selfies som förr Intresset hade avtagit Hon längtade efter att åldras Med värdighet och bilden av henne Hade blivit så ful tyckte hon Hon planerade att besöka en Skönhetssalong för att bättra på Sitt utseende för att kunna ta en sista Selfie Innan hon dör Lite kvinnlig fåfänga gjorde väl inget Resonerade hon i sin ensamhet Kroppens förgänglighet oroade henne Hon beställde ett större fotografi Av henne som ung som hon ramade in Och placerade på väggen i sovrummet Det fotografiet tänkte hon lämna kvar På väggen där när hon flyttade Till ett seniorboende som hon planerat Kanske skulle hon kunna bli upptäckt För sin skönhet någon gång i framtiden Nu kände hon sig bara förgänglig I slutet av livets långa resa Orden om hennes forna skönhet Klingade än i hennes medvetande Och minnes artefakt Som skön balsam på själens sår Det skulle hon komma att kunna leva På under lång tid under sin ålderdom
Taleptox Skrev Den 20221007 <+>
|
Nästa text
Föregående Taleptox |