med tysta tårar

längs bleka kinder

liggandes i mörkret


i den säng

i det hem

i den barndom


hon borde vara trygg i

monstren ligger inte under sängar

de står ovanför en


pillar trevar sig fram

söker och undersöker

förstör ett liv


för sina egna sjuka fantasier

medan hon önskar sig långt bort

kanske till och med död


nästa dag är en dag lik alla andra

pappa säger godmorgon vid frukostbordet

sitter där med sina stekta ägg och bacon


äter som om natten inte hänt

hon får knappt ner något alls

detta är så plågsamt


idag ska hon ta stigen över järnvägens spår

fastän det är förbjudet och rent av farligt

kanske hon stannar till


och står alldeles still