Månen bevakar bland skyar
min vakenhet,
så länge den varar.

Redan lämnat dagen
ur sikte,
med natten i utsikt,
dess trötta svalg
av sömn och drömmar.

Förhoppningen om vila,
där alla tankar tystnat,
och alltigenom förnyelse
blir till -

som morgongåva
att orka leva
dessa dagar.

Så flyter allt
som dag och natt
mot förflutenhet -
som länk vid länk
av bristande bevis,
en bindande kedja
för fångenskap
och historia.