Med en fot i materian
och en andra i Hades
svårvägd är den balans
där ett öga öppet är ett öga stängt
Se dem som vandrar till och vandrar bort
Tiden cirkulär och inte längre binär
Kanske är det i det egna, skälet ligger
Kanske kan tankar omforma världar
som förebrår drömmar
Men till vilken effekt? En human-motgift?
Länge nog har det dundrat och dånat i sangvinska stråkar
lapar den ur bägaren vars droppar spills
- det var vinet, blodet, förbundet
Denna omöjliga icke-tangibla smärta
Nu har lidandet fått ett namn
Nu har den fått sin härd
Det är inte längre bara känslor som lurar
Något för kritikerna att mäta och väga
även om banan inte tar slut nu
Så vet jag att min tid är
- varje steg varje andetag varje tanke
Om än obeslutsam och obeveklig
Så är det bättre
När svärmarna kommer ska jag inte förfäras
Till min famn flyger nattens änglar
Och i ande dansa dem