-

Vid nattens dunkel

Finns tomhetens grop

Där nakna timmar

Sniglar fram i tidslöshet

Fångade i håven

Hållen med förtvivlets grepp

Skruvad kropp

Utan hopp

Utmattningen skriker tyst

Ber stilla om

Sömnens frigörelse

Sen dagen oss tar

Fast ändå klädd

I nattens dräkt

Genom solens timmar

Den sitter fast

Mörkrets kappa

Den som tomheten bär

Från nattens dunkel