"10Fröjdas med Jerusalem och gläd er med henne,
alla ni som älskar henne,
jubla och var glada med henne,
alla ni som sörjde för hennes skull,
11så att ni får dia och bli tillfredsställda
vid hennes tröstande bröst.
Drick djupt och med välbehag
över hennes överflödande glans och ära.
12För så säger Herren (Jahve):
"Se, jag är redo att låta frid (shalom – framgång, lycka och all slags välsignelse, hälsa och välstånd)
komma över henne [Jerusalem] som en översvämmande flod,
och folkens rikedom (ära, härlighet) som en forsande ström.
[En flodfåra som svämmar över.]
Då ska ni få dia,
bli burna på höften (sidan)
och bli gungade på knäet (leka och skratta – känna en sprudlande glädje).
13Som den [man – son som nu växt upp] som ska tröstas (lugnas, stillas) av sin mor,
så ska jag trösta er – ja, i Jerusalem ska ni bli tröstade."
[I vers 7–9 beskrivs hur ett folk och ett land föds. I vers 11 dias barnet, som sedan växer och bärs på höften och gungas i knäet, se vers 12. Här i vers 13 används hebreiskans ish som är ordet för en vuxen man. Inom judendomen räknas man som vuxen vid 13 år ålder. Jesaja hade mycket väl kunna använt andra ord för att beskriva ett barn, såsom i t.ex. Jes 49:15, men Herren verkar just vilja betona att folket – som han förut sett som sina små diande barn – nu har växt upp och därför står framför honom som vuxna män. Se även 1 Kor 3:1–2.]
14Och när ni ser detta ska ert hjärta glädja sig,
och era ben [i kroppen] ska spira (få liv) som gräs [ni ska frodas till er inre styrka]
Herrens hand (styrka)
ska bli känd [uppenbaras på ett intimt, nära och personligt sätt] för hans tjänare
– och hans vrede
för hans fiender."
Under nattens timmar
gungar jag i Guds knä
och spirar som gräset
tröstas och lugnas
som en mor tröstar
sitt diande barn...
Här ser vi tydligast
Gud som mor då
vi ju är skapade som
Guds avbild måste
han ju också vara mor
så stort att begrunda