Om att försöka bli skriftställare eller ännu hellre författare

Försöka duger viskar en röst från mitt inre fast det är klart
herr dysterhök har redan slagit sig ned och mutat in ett speciellt utrymme i min av skit alldeles för belamrade själ
Men är det verkligen strunt som hindrar mig
Jag tror snarare att det är min inre tomhet som är den stora boven i detta minidrama.+ bristande talang skulle kanske en alltför uppriktig person säga
jag svingade mig upp på den piedestal som kan kallas för brödskrivare. Dvs för mitt jobb krävdes en allt större mängd papper som skulle bevisas inför chefskapet att den anställde fotknölen Hr Turesson gjorde faktiskt lite mer än sörplade kaffe och kalasade på kanelbullar. Bara det
För att växla spår lite. Jag såg ett reportage om en numer framgångsrik amerikansk författare vid namn Paul Auster och kände en viss sympati för hans vedermödor inom detta område. Hans senaste bok 54321 tydligen en tegelsten om jag hann med att se och uppfatta alldeles rätt. Denne man hade verkligen upplevt ups and downs i sitt liv. Han hade tydligen på relativt senare år mött kvinnan i sitt liv en drömperson som fyllde in hålen i hans själ. Och han lydde tydligen slaviskt alla råd om sitt skrivande som hon gav honom och hon hade tydligen skänkt honom något barn också. (sök på what if, Paul Auster)