Ursorgen föddes jag genom
i varje lager sprider sig den

under mossan och laven bredvid
min profil under dagen hela kroppen
under natten täcker min skugga
nästa morgon

det ligger en pläd över mina skuldror
virkad med haranger av rädslor
önskningar nog närmare bön

sorgen andas alltid när jag andas
omöjlig att skilja åt

så sorgdroppar på min tunga
faller ner i ilskan pulserar nära
någonting jag kommer ångra
det kan mycket väl vara så

att sorgen missfärgar
hindrar mina steg från framsteg
lägger band på börda
sänker skepp som jag styr

sorg vad gör du med mig
när du täcker varje tanke jag äger
och knyter alla mina handlingar så hårt
till dig