Jag undrar så,
vart vi tog vägen?

Åt vilka separata håll gick vi?

Eller gick vi?

Var det kanske bara livet som drog oss isär?

- - -

Vi var ute och åt.

Höll varandra i handen när vi gick till Stora Teatern.
Kramades innan vi gick in på konserten.
Och allt var så fint det kunde vara.

Vi älskade med varandra.

Sen klädde du på dig,
tog några sista saker med dig.

Jag betalade taxin.

Sen försvann du bara.

Som en gåta, som en dimma utan svar.

Som vatten som rinner igenom fingrarna,
som du inte kan fånga.

- - -

Har inte träffat dig sen dess,
inte heller har jag talat med dig.

Du som var min bästa vän.

Den jag kunde tala med om allt.

- - -

Dimman börjar skingras.

Minnena börjar sakta tyna bort.

Jag har städat bort allt här hemma som påminner om dig,
för jag vill inte bli påmind,
bli svag,
hoppas.

Då gör det bara ont.

Och jag vill inte ha ont.

Därför har jag städat bort allt.