Funderade på dom som har designat Tesla.
Fulare bil är svårt att hitta.
Designteamet måste ha drogat när dom skapade den här bilen.
Och fick återigen ett besked att någon fin människa
i vänskapskretsen går på cellgifter.
Den där jävla cancern som smider ränker och försåt.
Så otroligt orättvist!
Och så känner jag människor som misshandlat sina kroppar
hela sina liv med droger, sprit, cigaretter med mera,
och dom lever på som om inget har hänt.
Då undrar jag återigen var Gud gömmer sig?
Och jag skall sätta glögg tänkte jag,
det är god tid nu innan Jul.
Och började fundera på vad jag skall göra på Julafton?
Troligtvis kommer jag sitta ensam och skriva och dricka glöggen jag satte.
Sannolikt kommer jag att tycka synd om mig själv.
Men den känslan går garanterat över när glögg nirvanan slår in.
Jag och min dagliga promenad är som valium,
som en kompis som man kan lita på,
som en gitarr som alltid tröstar en,
och inte som den skenheliga kärleken som flyr från känslor
som ett radiostyrt plan som kraschar
bara för att man inte kan hantera kontrollerna.
På promenaden kan jag tänka över dagen,
hur den blev och så,
och planera morgondagen,
under förutsättning att ingen idiot kör över mig.
Och det efemära med livet är ju just att den är kortlivad,
trollsländelik,
utan något bestående värde när man väl ha dött.
Så varför lever vi överhuvudtaget i detta fängelse som livet är?
Vi kommer ju inte minnas dom vackra stunderna i döden ändå!
En märklig gåta, precis som evigheten.
Och kärleken.
Den omöjliga treenigheten
som vi aldrig kommer att finna lösningar till.
Nu var det ingen idiot som körde över mig
i och med att jag skriver detta.
Istället fick jag en pamflett från två Jehovas vittnen.
jag passerade på promenaden,
och jag måste ändå medge att dom såg förbannat lyckliga ut!
I pamfletten stod det:
”Hela världen är i den ondes våld.” 1 Johannes 5:19.
”Jesus ska ha medlidande med de svaga och fattiga….
Från förtryck och våld ska han rädda dom." Psalm 72: 13,14.
Och då måste jag vara helt ärlig!
Jag har levt snart 60 år på den här bisarra planeten
och jag har inte sett tillstymmelse av det ovan skrivna.
Så jag är skeptiskt!
Gud, Jesus, Moses och grabbarna är tyvärr inga superhjältar,
hur många pamfletter dom än sticker till mig.
Bibeln har tyvärr förlorat sig själv i årtusendenas parafraser.
Nu skall jag måla lite,
och spela gitarr jättehögt.
Och sen äta mina frallor jag köpte på bageriet under dagens promenad.
Med kokt skinka som jag tycker om.
Och sedan kolla på en finsk action/kriminalserie.
Som ingen annan fan vill kolla på.
Jag får väl passa på att titta på sådant så länge jag är singel.
För jag vill inte dö som singel.
Det vore ju riktigt tragiskt.
Jag undrar vad Gud skulle säga då?
Att jag var en looser?