livet krymper i mina händer 

små är myrorna som kryper 

över fingrarnas kanter 

det är så typiskt . Mönstrena som 

lägger sig likt död hud över den 

lika döda hudens kvarlevor. 

det spelade egentligen ingen roll om

skådespelet var en vårdinrättning 

eller skola. Men det fanns en trötthet 

bortom orden och några ljuspunkter 

starkare än innan. 

Jag är en sång nu och mina händer 

träffar pianots tangenter likt en 

gudinna. Luften fyller lungorna. 

den enda skillnaden är att ingen kamp

ännu är värd min moral. Jesus kan 

hänga på sitt kors för andra. Mina 

fingrar löper hemvant men trevande 

över väggens buckliga fasader. 

Jag flyttar aldrig in.