Långa korridorer
där allting ständigt ekar
ändå hörs sällan
allt som skriker högt
i tysta rum
det innersta

Kärnan
drömmarna
viljekraften och förvirringen
famlandet och
efter samhörigheten

Döljs ofta innanför jackärmen
följer stundtals
med strömmen
strila tårar inuti
utanpå en annan

Alla är ensamma
mellan blåa skåp
trevande i sökandet
existensens högborg
hur drunknar jag inte

Själar fungerar så
existerar endast enskilt
men vi möts här
där trapporna slutar
öppnas nya vägskäl
vägar korsas och
ibland möter ett hjärta
ett annat

Varma ögon
byter ögonblick
någonstans däri
igenkänningen

-Duggregnslyrik