...min mage blötlagd och en bit vit, inte som det omringade röda...

Vid beröring e x p a n d e r a r kroppen,
går runt uppsvälld som om den är rutten innanför;
lever sitt egna liv.

På botten av mitt broschyr-köksgolv vilar och gror ett träd.
Alla frön som har fallit varje dag har samlats i högar.
Många små händer försöker plocka upp dem,
utan att lyckas; mängden för stor för att rymmas i kuporna.

Naglar sönderklippta på hall/badrumsmattan.
I timmar väntar jag på att mina gäster ska gå,
så att jag kan dammsuga med sopkvasten,
torka av brödrosten och köpa hushållspapper.

Torkad hud som flagnar från mina fötter.
Jag skäms, vill inte ha på mig sandaler.
Bitar i sängen, över golvet, i mina strumpor.
Tappar mer hår än vanligt och får fjäll på ögonlocken.