Genom trädens mörka hängen

blottar sig ljuset på andra sidan gränsen

inga ljud når mig

inga ansikten finns att le tillsammans med

inga händer att hålla

i nattens oro.

Tanger är inte den stad jag önskar att leva i

bortom alla smala gränder

brister jag ut i gråt

en tomhet som inte fyller natten

en vistelse som aldrig bosätter sig

en skur av vilsenhet som ingenstans leder.