Vem märker att jag bor här? Är inneboende hos en Gustafsson som mest ligger och sussar halva dagarna. Om nätterna lämnar han lägenheten för att arbeta någon annanstans. Då passar jag på att städa både badrummet och vissa andra vrår. Hårstrån äter jag gärna och sockriga smulor förstås, även klistriga fläckar därtill. Så behöver ingen betalning för dessa insatser.

Min hyresvärd är också hyresgäst. Men han måste betala för både maten och utrymmet. Tydligen överför Gustafsson siffror och kodspråk till ytterligare någon instans. Mycket sker över skärmen. Där sitter han och skickar viktiga saker längs ingenstans.

Ibland brukar jag krypa in i Gustafssons böcker. De heter helt andra namn. Lyckas läsa många fler av dem på en månad, än han själv gjort genom åren. Märker vilka mörka bokstäver som aldrig blivit utsatta för ljus. Dessutom smakar ofullbordade sidor annorlunda än vad fullbordade gör. Böckerna ligger från taket ända ned till golvet.

Allra mest fascinerad blev jag av "Mannen Under Trappan", en besynnerlig vardagsskildring som Marie Hermanson har fått till där. Jag är som skuggan av ett bokmärke. Byter sida förr än någon människa hinner ana. Skall fylla på mer material till denna text, när Gustafsson har lämnat tangentbordet fritt igen. Då knaprar jag allt mellan T och R.