Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det är väl en del av en sorts utkast till en typ av roman kanske.


Den skönaste färgen - 24

”Du hade rätt”, sade Carro medan jag låste upp dörren till min lägenhet. ”Betty är schyst.”

Hon lät munter och det gladde mig. Det gladde mig också att för en gångs skull ha rätt om någonting. Hon och Betty hade bondat ordentligt när Carro väl hade sänkt garden och Betty hade släppt sin nervositet.

Nu var vi på väg att hämta ner dockskåpet, för vi hade kommit överens om att det bästa vore om älvan stannade hos Betty. Den hade ju rymt från mig, och hos Carro kunde den inte vara eftersom hon jobbade och hade huset fullt av sambo och barn. Betty var pensionär och tog gärna på sig ansvaret.

I utbyte gav hon mig högen med böckerna och bad mig ”läsa på”. Carros roll var att finkamma internet efter fler ledtrådar. Under tiden skulle älvan fortsätta att hållas hemlig, mest för att vi inte visste vem vi annars skulle kontakta. Nyheterna? Naturvårdsverket? Polisen? Disney?

Alla alternativ kändes befängda. Jag hade alltid stört mig på folk i filmer som stöter på något övernaturligt utan att offentliggöra det på något vis, men nu förstod jag varför. Alla dörrar kändes stängda och dessutom hade jag ingen lust att bli center of attention för någon sorts utredning, medial eller vetenskaplig eller vilket slag det vara månde. I alla fall inte förrän vi visste mer om älvan och hur den hade hamnat där jag hittade den.

”Men för fan Hugo, har du inte städat än?”

”Jag har ju inte varit hemma.”

Efter vistelsen hos Betty kändes min lägenhet ännu äckligare än den gjort innan. Carro höll demonstrativt för näsan medan hon stapplade genom hallen och grabbade tag i påsen med möbler. Jag tog dockskåpet under armen och följde henne ut i trapphuset igen.

Betty blev stormförtjust när hon såg det lilla huset och ställde det genast i sitt prydnadsskåp där hon gjort plats mellan en ängel i porslin och en fruktskål i kristall. Det såg lite kitchigt ut bland hennes saker, med sina mönstrade tapeter i bruna toner och plastiga gardiner med blommor och volanger. Än värre blev det när Carro plockade upp möblerna ur påsen och placerade ut dem i de olika rummen. De flesta av dem var slitna och några av dem hörde uppenbarligen inte dit.

Ett sminkbord med glittriga stjärnor kring spegeln såg ut att höra till en Barbie-docka och tedde sig groteskt stort i det lilla sovrummet där Carro ställt det. I vardagsrummet placerade hon ut en illgrön legosoffa som i sin tur var alldeles för liten. När hon var klar kändes det som en sorgsen installation över hennes saknade barndom. Men om Betty såg samma sak som jag så visade hon det inte. Hon bara tindrade med ögonen och sade:

”Det här blir så mycket bättre än min dumma fågelbur!”




Prosa av blimp VIP
Läst 64 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2022-10-31 22:07



Bookmark and Share


    Music mind VIP
Efterlängtad uppföljning. Fortsätter läsa.
2022-11-01
  > Nästa text
< Föregående

blimp
blimp VIP