en hund
stilla gläfsande
på en bakgård

i skuggan av en tappad halloween-mask,

måhända är det ett janusansikte,

jag har fastnat
i den blöta marken,
den leriga jorden
påminner
om den den klibbiga sörjan
av återfödelse
i form av en varelse
iförd hatt, regnrock, kökskniv
och ett par rejäla gummistövlar


i mina trasiga fickor
en tänd molotov cocktail,
den krossar en fönsterruta,
explosion följer

bakom speglarna
i mitt vardagsrum
bor det en kvinna

(hon har inte kammat sitt hår på flera år)


om nätterna
trär jag på mig
en svart sopsäck
jag kan andas i,

i min svarta, blinda värld
ber jag en stilla bön
till madonnan
som vakar över mig
från ovanpå spishällen


(ni kommer aldrig att förstå)


jag minns ett förträngt liv
under bortglömda storstadsbroar

jag var inte en av de särskilt talföra,
ville mest bo i min sopsäck, lämnade ensam

men under den tid
som aldrig existerade
tämjde jag i hemlighet
en eldsprutande drake
som plockade upp mig,
reste med mig
högt över molnen
i den molokna
novembernatten