tjurens öga har tystnat, söker inte längre efter vare sig flicka eller kvinna, nu kvinna sitter tystnad i vingelslag, lutar sig mot jorden, hennes skratt får sin näring så, gryningsstenarna glittrar solkallt, vinter och det är gråkylt, hon vill älska - det finns ingen att vilja, hon vill tala - det finns inte ordmöte

harens kvinna går kippskodd över golvet, lämnat lindor och snö i krubban, ställer sig i ladans gavellucka, isflagorna klingar

hårspänne och rosett, toner av vulvans villiga vind, en andhämtning, hon är lite kall upp över benen och vill smeka den som inte ännu kommit och kanske aldrig kommer, men hon känner att horisonten är vägvida