Hör, nu är skogens rådjur på språng
uppger i bröl sin lycka!
Världen är vid men rymden är trång
kunde man kanske tycka
Mossornas herre är bara en
han som sitt harem äger. Än sen
säger den stolta bocken
när han regerar flocken

Hindarna säger inte ett pip
kan inte ordet föra
Aldrig de skulle ta till sin lip
hellre de ger sitt öra
springer i cirkel, vet vad som blir
Handjuret rusar i sitt revir
ty han är största kraken
och han är alltid vaken

Dimmorgon går mot klarare sky
knallar hörs mitt i veden
Sedan ses flockens medlemmar fly
bort från sin plats bland träden
Spejar gör gårdens djur efter dem
undrar hur många skall hälsa hem
om någon hind kan fångas
eller om alla stångas

Bocken kom undan, snart skall de se
ilsken han står och frustar
bortom det gamla slottets allé
medan hans fruar pustar
glömmer för stunden att han är karl
hellre en stund på kraften han spar
Medan hans mule ryker
solen i molnen dyker

Jägaren sänker bössan till slut
slagen för denna gången
blickar åt hagen där föl och stut
stannat har mitt i sprången
Vigt över diket skuttar vår vän
vet sista ordet osagt är än
Nu vill han såren slicka
trösterikt kaffe dricka.



21/10 2022