solstrålarna slår som regn
när höghusen vittrar bort
skriken försvinner i
samhällets ojud

det går som en refräng
deja vu på repeat
vår förmåga att växa upp
dör ut med varje generation

mållinjen står som en
framkallad stillbild
det är bara det att vi
slutat springa tillsammans

månen går från passagerare
till förare när dagen
drar sig tillbaka och lämnar
bara mörkret till oss