Önskar jag var sexton, hon nyfödd. Då hade jag vakat över hennes varenda steg tills hon var redo stå på egna ben..
Hon hade fått undersöka den värld hon blivit född till. Leka av sig utan att veta om mina vakande ögon, klivit osedd in när det ondska närmade sig, låtit hon göra fel och rätt utan min inblandning. Visat mig, stöttat hon då hon behövde bli sedd för den hon är. 

Jag vet inte om det gjort någon skillnad idag men då hade hon sett sig själv genom mina ögon, varit stark. Varit den hon föddes till att bli. 

Sån har jag alltid varit, bär ut spindlar, fångar flugor och ger dem fri. Mygg och knott slår jag ihjäl men tänker ändå tanken "du är ett liv" Och.. jag kanske inbillar mig i min tårdans, inbillar mig att hon fått det bättre med mig som såg till henne under hennes hela hons liv.. men vem hade hon då varit? Hade jag  ens sett henne, ens velat ha henne utan hons livserfarenhet?

svaret är nej, fast önskar jag vore född -76