Jag är omringad av mig själv
i ett drömlikt scenario
står jag, flera gånger om,
i en formation runt min figur
med armarna redo
som i försvar
eller redo för strid
och med uppspända ögon
iakttar de mig
medan jag kryper i mitten
svettas, andas tungt,
försöker ignorera dem
låtsas som att jag inte märker
men ändå möter jag min blick
varje gång jag byter håll
och i bakgrunden spelar
en stor orkester som på teater
och då öppnas ridån
harpa, violin, piano
kontrabas
körsång i harmoni
så ser jag mig själv befrias,
göra snöänglar
och alla andra har förvandlats
till balettdansöser
och det målade taket
öppnar sig,
aldrig förr så inbjudande