Det fanns ett ansikte.
Det var av guld.
Hon bar hemligheter.
Som var mina.
Hon bar ärr.
Som var mina.
Hennes gyllene blick.
Såg igenom alla lögner.
Hennes gyllene läppar.
Kysste som ingen annan.
Men hennes hjärta.
Var blank som vintersjö.
Den har burit mig som en tigrinna.
I alla år.
Utan att begära något tillbaka.
Utom att leva.
Men nu när tårar kommer.
Guldet smälter.
Jag förlorar igen.
Och hjärtat formas till flytande lava.
När det stelnar.
Det blir en sten.
Jag lägger den i din hand.
Mitt hjärta.