Här inne lyses och värms det mörka rummet upp av en sprakande brasa och de båda fönstrens sjuarmade elkandelabrar i smide, vaktandes på båda sidor av två fullt utslagna stolta amaryllisars strama givakt, innanför de raka tomtemönstrade panelgardinerna. Ändå känns rummet en aning kyligt och jag lägger med ved på brasan. Rummet har inga andra juldekorationer än de i fönstren förutom den lilla tomten med värmeljuset som står på den gamla ärvda sekretären.

Det är i detta rum jag har mina böcker och minnessaker som jag älskar att omge mig med, och som jag tillbringar mest tid i. Det har blivit en underbar fristad, dit jag drar mig tillbaka för stillhet och kontemplation så ofta jag kan och behöver medan det är i det rymliga köket från 50-talet med sin ursprungliga inredning av gräddvita träskåp, spröjsade dörrar och lådor och bredplankade furugolv med gladfärgade hemvävda trasmattor och i det 60-tals inspirerade vardagsrummet som familj och vänner samlas till vardag som fest.

Runt det väl tilltagna antika köksbordet, ärrat och märkt av tidens tand har mången hemlighet viskats, roliga historier och minnen berättats och tårar fällts vid sorgebud. Äldre generationer har lämnat plats åt nya i livets eviga cykel, och under dess fortsatta levnad kommer  människor göra precis samma sak. Och lämna sina märken på bordskivan, som markerar tidens och språkets förändringar. Men aldrig någon gång under alla år som detta fantastiska bord varit i min släkt, och numera i min ägo, kommer det mer till sin rätt än då nära och kära, barn och vuxna glatt slår sig ner runt det och firar jul tillsammans. Det kommer att bli lika underbart i morgon.

Det är från dessa rums vitt skilda upplevelser, som min själs tempel förblir levande och harmoniskt. I ett tillber jag stillheten i den mentala avskildhetens inre kraft, och i de andra högljudheten i den fysiska gemenskapens. Vilket tillsammans med fantasin gör mitt liv komplett.

...fortsättning följer...