ekar alla de där jävla orden
som skriks under andetagen

du stog alltid för nära
för att lyckas missa dem

jag ställde mig alltid i regnet
för att dölja mina tårar

skuldbeläggningen bränner
som nylagd asfalt på vårkanten

ingen av oss äger längre känslorna
vi la ner som grundstenar