Påklädd nästan naken.
Flyger över björnbärsbuskarnas snår.
Passar på att plocka lycka
vid skogens mullvadsfärgade vishet.
Vad som fascinerar mest,
kanske inte detsamma som då.
Vilsen bland tukaner och dess rädslor.
Det som förtrollar en annan hägring.
Blåmusslor så hemlighetsfulla i sin
närvaro att varje steg bort för dem
ännu närmre hem.
Tar en powernap från nuet.
Vilar fastän ingen annan märker.
Påfågelblå tystnad skrämmer inte längre.
Snarare vaggar drömmarna till ro.
Kompassen pekar åt olika håll.
Kungakronan alldeles för stor, tung och prålig.
Men medan flädern blomstra vi lämnar våra spår
i midnattens ebenholts.
Så nära intill att vi känner varandras superpower.
Tråcklar mig ut i samhället.
Där de andra lever.
Varje dag.
I en väv.
Av taggtråd.