


som efter många årgångars varierande miljöer och karaktärsdrag, vid denna återkomst skrivs i poetiskt uppradad form snarare än prosa (hursomhelst inom vad som alltmer kommit att bli mitt fält "meta-deckare")
Gustens Höstliga Mysterium, tredje kapitlet
Gårdsgrinden går upp till svamptäckta tomten och Gusten tar tre snabba språng...
...in i nästa skuggparti varifrån han tryggt förmår observera en rödbrun kropp som ligger bland blötlöv
Varken rör det sig om Otto eller annan gammal kamrat, snarare lurar där en livlös räv - kanhända stadens minsta rådjur nej, nu skymtar Gusten klart att detta måste vara en vätte!?!
ty hatten sitter snett kvar och fötterna har fått fiffigt nog sin tredje hand vilken lätt lyfter en häst från schackbrädet inunder som utgörs av varelsens rutiga vinterrock med 1880-talssnitt mitt i trädgårdens växande frost
Vilken hiskeligt märklig skulptur bland samlingen blinkande djur som Otto rimligtvis anskaffat sig?!?
Knappt har privatdetektiven hunnit smälta vettigheten hos detta estetiska faktum förrän någons distinkta rop kan registreras genom vinddraget, där fönstret just har öppnats på tredje gaveln av magisterns åttakantiga trävilla
Sina glasögon får Gusten raskt över öronen, enär förvånad känner igen trots allt Ottos vänliga röst
Höstvarma blad ur skolans kartbok visar vägarna in genom dörren till dukat skrivbord. Datorn spelar upp U-båt-kapténens senaste universum som misstänks av sköldpaddorna att vara fullkomligt förvirrat - men det dementeras av merparten sköterskor som kontrollerar substansens balans varje minut och mikroliter av totala minnet.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
TrollTörnTrappan
![]() Läst 28 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2022-11-14 16:16 ![]()
|
![]() ![]() ![]() TrollTörnTrappan ![]() |