Små gnistror på asfalten
Himmelens tårar föll mjukt
Jag kände dom landa på mina kinder
Räknar livet i halva sekunder
För det är där allt slår till
Det är där allting dör lika snabbt

Halva sekunder blir en livstid
Halva sekunder blir en dödsorsak

Står och blinkar bort regnet
Inser att det är mitt egna regn

Älskling du glömde paraplyet
Kanske med flit
Du gillar inte att bli blöt
Men vad ska jag göra
Jag blöder och jag faller och det rinner känslor från mig
Du vill inte skydda dig
Detta är din utväg
Du tar den och går, in under tak
Lämnar mig mitt i monsunen