som det också kan va -
efter att ha varit mormor
åt pigg 5åring
och vaggat
urgullig baby
snorig
och febersjuk
fick jag en vecka
i frossa
hostan känns lättare
aptiten börjar komma tillbaks
och den verka gälla för mer än mat...
njuter av att önska, vilja...
och jag tittar ömt på min man
som jag smittat med min förkylning
skelettet träder fram under blek hud
händerna är kalla, pannan varm
han som varje dag läser nyheter från olika källor
och upplyser mig om världsläget vid köksbordet
har inte sagt något
mer än att Gal Costa
den stora brasilianska sångfågeln
har dött
min man som brukar spela piano
sjunga, trumma och dansa
min man som kan röra sig lätt
hasar sig fram
ryggen krum
och mest vill han bara
vill han bara slumra...