när ni har gått
och stängt dörren
sitter jag en stund i köket
ni tar med er något nödvändigt
kärleken äter av det som finns kvar,
jag gömmer mig från grannarna
som vill att jag ska kratta löv
på deras jävla gräsmatta
jag vet inte om de finns
eller om jag drömmer dem,
det är en stilla novemberdag
och allting vilar i
sin egen orörlighet
som om inte ens träden
är försjunka i sig själva,
det är en vecka tills jag
återser er igen,
är jag i de andra, nakna rummen
för en tid
söker genomlysa
och förklara,
vara verklig
som ett lufthav vid en stilla
bergsbrant,
jag äter ur djuret mellan
mina tinningar
när jag läser som besatt
"Det sena verket"
den är en byggnad av skuggor
på en avlägsen skogssjö
det är ytterligare en vecka
tills jag återser er igen,
på stolen i köket är
jag osynlig
söker röra vid det osedda
det orörliga,
behöver gå till affären och köpa cigg
röker knappt någonting längre
i cigarretterna finns en plats
jag drömmer om
som om något ställt fram
en stol i min hjärna,
min längtan är en vit ek
du sitter uppe i lövverket
och tittar in i det osedda,
på Hälsovägen hörs ambulansen
ett stort, mekaniskt djur
på väg ner i underjorden
mot en tung, röd sol