~ 9 ~ 

Efter ett par bloss kommer så det efterlängtade hmm... hmmm,  och de magiska orden "Har jag berättat om när jag....? och så nämner han just den historia han tänker berätta. Och hur många gånger jag än hört den så svarar jag alltid lika andäktigt och förväntanssfullt "Nej!" Och då fortsätter han berätta antingen den fantastiska historien om hur han räddade mogulen av Katmandu från att bli mördad av sin svekfulle svåger som själv ville bli mogul, eller hur han klättrade ända upp på Kilimanjaros högsta topp för att en främling han mött på ett tåg sagt att världens största guldklimp fanns där. Skyddad av vilda och fruktade Masajer. Eller så berättar han historien om hur han i Singapore vann en glittrande diamant lika stor som ett hönsägg på poker, bara för att förlora det i ett knivslagsmål samma kväll i en annan del av sta´n.

För varje gång han berättar en historia förändras den litegrann, så de är aldrig riktigt likadana från gång till gång. In emellan tar han ett bloss på cigaretten eller en klunk ur whiskeyglaset för att klara strupen, har han förklarat. Och så fortsätter han berätta. En av historierna berättade hur han red tillsammans med bröderna Swanson och var med om både bankrån och tågrån. Och utförde allehanda olagligheter i vilda västern tillsammans med de. Innan han fick kalla fötter när både han och hela gänget plötsligt blev angivna av en falsk "devil" och satta bakom lås och bom. Och hur han tog sig ut ur fängelset genom att försiktigt vika ett slitet spaderess, som han hittade i sin jackficka, på ett speciellt sätt så att det passade i låset på dörren till cellen där de satt inlåsta. Och på så vis kunde rädda allihop från "The Hangman".

Det blev ett rejält firande pch ett riktigt "fylleslag" innan hela gänget tog avsked från honom och red iväg i solnedgången, medan morfar smög sig ombord på ett godståg där han gömde sig bakom några potatissäckar. Där låg han och vågade inte visa sig förrän han kom till New York. Då smög han sig ut i skydd av mörkret och tog hyra på SS Lydia som satte kurs mot Liverpool. Oftast förstod jag inte hälften av vad han sa, men instinktivt insåg jag att det var något fantastiskt och unikt jag var med om, och satt stilla som en mus medan jag med hjälp av min fantasti följde med honom på hans äventyr över hela världen. 

Men ibland kommer varken harklingen eller orden. Då förblir morfar sittandes tyst rökande och smuttande på sin whiskey, med blicken långt bort i fjärran och minns platser och äventyr han inte delar med någon. De gångerna glömmer han bort både mig och mormor och tid och rum. Då går hon och jag tysta ut i köket och spelar Fia med knuff eller Kinaspel. För det får man spela fast man är Religiös.