Jag utplånar sömnen som idé
stirrar in i håglösa gryningstimmen
längtar till bortglömda solar

Den som vakar känner nattens smärta
Den som vaknar blir en del av sömnen
Ännu en tid i tystnadens gemenskap
Ännu en tid innan tidningsmannen kommer

Låter tidningen falla mot hallgolvet
en frisk fläkt av kalla luftens kyla
ett brev om världens smärta
Barnen i Ukraina på mitt köksbord
Hus utan väggar
Kratrar med döda hästar

Jag utplånar sömnen som idé
återvänder till vakans mysterium
håller vakt i natt medan världen sover