Du finns alltid hos mig
ständigt närvarande
men ändå så långt borta.
Du ägde mitt hjärta
du ägde min själ,
du var allt för mig
och jag var allt för dig.

Våra blickar möttes på en tågperrong
och allt runtomkring bleknade,
vi såg bara varandra
och våra munnar log smått generat.
Du var lång mörkblond med blå ögon,
din klädsel var stilren och enkel.
jeans och en skjorta med uppkavlade ärmar.

Jag hade jeans och en t-shirt,
tomatröd med svart vikingamotiv,
lånad av en vän, efter att jag
spillt något drickbart på min blus,
dagen innan på en födelsedagsfest.
Vi föll direkt för varandra
och från den dagen var vi ett par.

Du var allt jag hade önskat mig,
snäll arbetsam duktig och ansvarstagande,
du satte mig på en piedestal,
jag kom alltid först i dina prioriteringar,
men du glömde aldrig dig själv
och dina intressen, schack och fotografering.
Du var suveränt duktig på båda dessa.

Vi bildade en liten familj
som sedan växte till en större,
fick fyra fina barn, tre flickor och en pojke.
Jag kan faktiskt säga att vi var lyckliga,
inte rika varken på pengar eller ägodelar,
men vi såg på varandra och visste,
det vi hade det var mer värt än allt guld.

Men min älskade make, vän och pappa
lyckan vi kände var för bra
för att vara sann,
du började få problem med hälsan
och oron satte käppar i kärlekshjulet.
Du fick ge upp det du älskade, din familj
ditt arbete, din kamera och schack kvällarna

En dag orkade du inte längre styra din kropp,
dina krafter sinade sakta,
du hade fått cancer i magen,
och det slutade med en stomi på magen.
Senare fick du också diagnosen
Parkinson's disease då var du 36 år gammal!
Men vi kämpade tillsammans du och jag.

Du gav aldrig upp, du ville leva
men kroppen orkade inte till slut,
efter 20 års ständig kamp somnade du in,
du var liten som en fågelunge, din kropp
hade förtvinat, men du kämpade ändå,
och när du lämnade jordelivet, hade du
ett litet förnöjt leende på dina läppar.

Det är nu 11 år sedan du lämnade oss,
men jag bevarar ditt minne i mitt hjärta,
och jag glömmer aldrig den dagen,
när vi möttes på tågstationen och vårt öde
beseglades, du och jag för alltid!
Livet går vidare, en dag i taget
men jag glömmer dig aldrig älskade kämpe.

Vila i frid utan smärtor och kamp.