Jag ville svara
men kunde inte
För i vägen stod mina muskler och läppar
Döva och döda
Stumma
blinda
Det var natt och han kunde inte gå
Men han kunde höra mitt elektriska rop
Genom vävnaden
som styrde mina handtag
i en hjälpande hand
Det var en förfärlig natt
och en svärta bara ljus kunde förinta
Just då hatade jag kullerstenstaden
och fasaden