Jag vaknar i den becksvarta nattens ovisshet
över människoöden
och den hopkurade sorgens förtvivlan

Men jag orkar inte ge upp.
Inte nu när livet vänder sig om.

När jag ser likgiltigheten och det obehagliga oket
slita sönder unga friska tankar,
så passerar vänskapen ignorerad
i de stora människomassornas stressade enstämmighet.
Var är lyckan?!?

Så, trafikpolis! Ge tecknet för vidare färd i säkerhet
och kom sanslösa, fria och efterlängtade kärlek
för att leva ohotad och välkommen.

I denna bestarnas värld.