Skammen bär hon utanpå
ett svart osynligt hölje

det säger sig självt
att det inte är något skydd

bara en mjukhet
som inte står emot 

ord som träffar som pilar
blickar som tränger in som skärvor

ingenstans att ta vägen
för vägen leder bort

och aldrig någonsin hem igen
aldrig, aldrig, aldrig

någonsin