Puss puss sa du när du gick.
Det var det sista jag fick höra från dig.
Idag finns du inte mer
och i min garderob hänger kassen
med dina myskläder som du brukade
byta om till när du kom hit.

Du var världens bästa vän,
vi behövde bara titta på varandra
så kunde vi börja skratta, eller gråta.
Vi gillade samma slags mat,
tyckte om att laga den tillsammans,
och sedan avnjuta den på balkongen.

När det var för kallt eller regnade
så tände vi doftljus överallt
kurade ihop oss i min gråa soffa
med en varsin filt över våra ben,
med en mugg nybryggt gott kaffe
oftast med ett par Digestive kex till.

Vi kunde sitta stilla och bara vara,
eller också pratade vi om allt och inget.
Vi kunde spela vår favoritmusik
på min lilla stereo, mest 50 och 60 tal.
Vi frossade i glada minnen från
vår barn/ungdomstid och var lyckliga.

Vår tid tillsammans som bästa vänner
tog ett abrupt slut en dag då jag fick veta
att du blivit utsatt för grovt våld
av en mycket sjuk människa i din omgivning,
en som du hjälpt och tagit hand om,
en som du litade på och önskade allt gott.

Jag fick meddelandet från sjukhuset,
eftersom jag stod som närmast anhörig
i dina papper. Du hade ingen familj,
inga anhöriga, du var ensam i livet,
så du hade valt att sätta mig på pappret,
vilket jag var tacksam för just där och då.

När jag skyndade mig till att besöka dig
och kom in på rummet där du låg
omgiven av apparatur som höll dig vid liv,
så vek sig mina knän och jag föll till golvet,
du låg där helt oigenkännlig,
ditt ansikte gick inte att urskilja.

Du andades med hjälp av en maskin
dina armar och ben var fulla av blånader
och brutna på fler ställen.
Personalen sade att du hade stora blödningar
i hjärnan, och troligtvis aldrig skulle
vakna upp igen, och jag grät som ett litet barn.

Den natten satt jag vid din sida
höll din hand, pratade med dig om allt
roligt vi haft, om våra resor vi gjort
och tidigt på morgonen klockan 04.07
drog du en sista skälvande suck
och lämnade mig och jordelivet.

Den stunden är för alltid etsad i mitt minne,
och jag kommer alltid att minnas dig
med kärlek och respekt i mitt hjärta.
Du gav så mycket av dig själv, glädje, sorg
skratt och gråt, allt som fanns i dig,
och runt dig fick jag uppleva.

Jag hoppas innerligt att du förstod
hur mycket du betydde för mig och alla
som du värnade om och gav ut dig för.
Du hade alltid tid för en fika och ett samtal,
du behandlade alla med respekt,
du var den vän som alla önskar och vill ha.

Vila i frid du fantastiska människa,
jag värnar ditt minne
jag glömmer dig aldrig!