På en åsna bars han fram,
på åsninnans fåle,
till en död för allas skam,
döden på en påle.

Några visste vem han var,
inte vart han skulle,
men en åsna honom bar
upp till dödens kulle.

Några sjöng och prisade
högt ett Hosianna,
innan törnen visade
såren på hans panna.

Kanske kommer han igen
snart, när ingen väntar.
Himmelrik är konungen, 
som på dörren gläntar.